För Carl von Linné, som gav bananen sitt vetenskapliga namn, Musa paradisiaca, var det inte äpplet, utan bananen som var paradisets förbjudna frukt. En tolkning som han inte var ensam om vid mitten av 1700-talet. Linné kallade bananplantan för ett "träd", men i själva verket är det en ört. 

I Europa var bananen känd redan under antiken, men Linné var den förste i Europa som lyckades få en bananplanta att ge frukt. Han vistades då på godset Hartecamp i England. Där var han ansvarig för den zoologiska och botaniska anläggningen som ägaren låtit bygga. När bananen sen började importeras till Sverige i början av 1900-talet blev den exotiska frukten snabbt populär.

Bananen är nog mest älskad för att den är så god. Men den är också full av nyttigheter i form av vitaminer och mineraler. Frukten innehåller också kolhydrater som ger energi. Alla kan äta bananer med gott samvete.